I'm only lonely when the music is over.
Idag är en såndär dag när allt känns fel. Sån där dag när man har ångest över allting fast man inte riktigt vet varför man känner som man gör. När alla frågot och funderingar blir så äkligt påträngande. En såndär dag när känslan i magen är helt fel och alltför igenkännanede. Jag HATAR verkligen den känslan. Den får mig att känna mig så liten och hjälplös.
Jobbade idag, skulle gå upp halv sju men orkade inte de så de blev till att slänga sig upp o springa iväg på sladriga ben, typ. Sen segade man sig igenom dagen på något underligt sätt, det var nog bland de fientligaste människor man kan jobba med kan jag säga. Men jag är inte där för deras skull så varför bry sig, det är dem som har problem lixom. Fick iallafall gå hem till slut och somnade på en gång kan jag säga!, efter träffen mellan Tha ass with class crew - Me love. efter några timmar kom mamma hem o väckte liv i mig o tvingade i mig lite mat. Halsen brände, hostan var värre och magen värkte som aldrig förr. Men man känner ju att man lever iallafall. Skulle plugga idag och städa också men vafan hände med det?! Ångest det med. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu . . Borde kanske sova? Med tanke på att det känns som jag inte riktigt hämtat mig från allt festande och så . Min "man lever bara en gång" teori kanske inte funkar trots allt, man lär ju kola av utmattning om inte annat om man håller ett lika högt tempo som jag o min kära Mirapira gjort den senaste tiden. Priten sliter..
Jaja ska väl försöka hitta nån avdankad film o glo på så man glömmer allt för en sekund, jag säger som min älskade far - "Fuck it!!"
Varför kan ingenting få kännas bra för en gångs skull. Varför kan man inte ha svar på sina frågor , varför kan man inte ha svaren på andras frågor och varför kan ingenting vara eller bli som man tänkt sig? FLYT TACK ?!!
O alla funderingar, tankar o allt bök inför studenten. -Ska bli skönt när allting är över på ett sätt, så man slipper sitta emellan de två. Men jag är rädd för känslan som kommer efter. Tänk om det bara känns tomt, jag brukar inte vara den som går o tänker såhär om sånt i förväg,-brukar försöka ta det som det kommer. Men studenten- det är lixom nu ens liv ska börja ett kapitel i boken som ska slås igen och avslutas., det är nu man ska hoppa o skratta o sjunga av glädje, kommer det va så`? det enda jag ser fram emot är själva genemskapen alla kommer känna när vi tillslut står där på flaket och tillsammans frírar att vi klarat allt. Jag vill inte splittras jag vill inte mista alla, inte någon! Jag vill inte mista alla som kommer gå kvar på skolan o tillbringa ett år till tillsammans. Jag vill inte! För jag vet hur det kommer bli. Skolan är endå en stor samlingspunkt. Jag vill inte känna mig kluven och jag vill inte undra över hur det kunde ha blivit eller kunde ha varit. Känske hade det underlättat om man vetat vad man vill bli, eller ungefär vad man vill syssla med så man kunde haft någon backup plan efter sommaren. Neh jag får helt enkelt börja ta tag i mig själv o inse att det endas är jag som kan ansvara för mitt eget liv och vad jag vill fylla det med. Framtisdångest? - svar J A . Det är fan inte lätt att bli vuxen, eller att inse att man faktsikt börjat bli det .
Ah jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till. Vart kommer allt ta vägen, vart kommer vi ta vägen, vart kommer JAG ta vägen ?
Alla ni som en gång satt ett spår i mitt hjärta kommer föralltid vara väl bevarade, ni betyder mer än ni förstår. Och alla minnen kommer föralltid finnas med mig. Kärlek till er !
Im afraid of loosing YOU .
Of loosing it .
Of loosing me .
Jag är rädd
.
Jobbade idag, skulle gå upp halv sju men orkade inte de så de blev till att slänga sig upp o springa iväg på sladriga ben, typ. Sen segade man sig igenom dagen på något underligt sätt, det var nog bland de fientligaste människor man kan jobba med kan jag säga. Men jag är inte där för deras skull så varför bry sig, det är dem som har problem lixom. Fick iallafall gå hem till slut och somnade på en gång kan jag säga!, efter träffen mellan Tha ass with class crew - Me love. efter några timmar kom mamma hem o väckte liv i mig o tvingade i mig lite mat. Halsen brände, hostan var värre och magen värkte som aldrig förr. Men man känner ju att man lever iallafall. Skulle plugga idag och städa också men vafan hände med det?! Ångest det med. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu . . Borde kanske sova? Med tanke på att det känns som jag inte riktigt hämtat mig från allt festande och så . Min "man lever bara en gång" teori kanske inte funkar trots allt, man lär ju kola av utmattning om inte annat om man håller ett lika högt tempo som jag o min kära Mirapira gjort den senaste tiden. Priten sliter..
Jaja ska väl försöka hitta nån avdankad film o glo på så man glömmer allt för en sekund, jag säger som min älskade far - "Fuck it!!"
Varför kan ingenting få kännas bra för en gångs skull. Varför kan man inte ha svar på sina frågor , varför kan man inte ha svaren på andras frågor och varför kan ingenting vara eller bli som man tänkt sig? FLYT TACK ?!!
O alla funderingar, tankar o allt bök inför studenten. -Ska bli skönt när allting är över på ett sätt, så man slipper sitta emellan de två. Men jag är rädd för känslan som kommer efter. Tänk om det bara känns tomt, jag brukar inte vara den som går o tänker såhär om sånt i förväg,-brukar försöka ta det som det kommer. Men studenten- det är lixom nu ens liv ska börja ett kapitel i boken som ska slås igen och avslutas., det är nu man ska hoppa o skratta o sjunga av glädje, kommer det va så`? det enda jag ser fram emot är själva genemskapen alla kommer känna när vi tillslut står där på flaket och tillsammans frírar att vi klarat allt. Jag vill inte splittras jag vill inte mista alla, inte någon! Jag vill inte mista alla som kommer gå kvar på skolan o tillbringa ett år till tillsammans. Jag vill inte! För jag vet hur det kommer bli. Skolan är endå en stor samlingspunkt. Jag vill inte känna mig kluven och jag vill inte undra över hur det kunde ha blivit eller kunde ha varit. Känske hade det underlättat om man vetat vad man vill bli, eller ungefär vad man vill syssla med så man kunde haft någon backup plan efter sommaren. Neh jag får helt enkelt börja ta tag i mig själv o inse att det endas är jag som kan ansvara för mitt eget liv och vad jag vill fylla det med. Framtisdångest? - svar J A . Det är fan inte lätt att bli vuxen, eller att inse att man faktsikt börjat bli det .
Ah jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till. Vart kommer allt ta vägen, vart kommer vi ta vägen, vart kommer JAG ta vägen ?
Alla ni som en gång satt ett spår i mitt hjärta kommer föralltid vara väl bevarade, ni betyder mer än ni förstår. Och alla minnen kommer föralltid finnas med mig. Kärlek till er !
Im afraid of loosing YOU .
Of loosing it .
Of loosing me .
Jag är rädd
.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du är bra min plutt!
Trackback