CeciliaGustafsson

Jag vet inte vad som har hänt.
Jag vet inte om det är jag, eller vad det är som är ändrat men något är det. Och det gör det extra svårt och jobbigt när man inte kan förklara det ens för sig själv, när man inte kan reda ut allt trassel som rör runt i huvudet, magen och hjärtat. Det är som ett garnnystan av trådar som slagit knut på sig och som man inte lyckas få ut hur mycket man än försöker.
Det är lite kaos i min kropp.
Jag har aldrig förut kännt denna känsla,  jag har aldrig förut kännt mig så tom och,..
..ja vad är det jag känner?!
Ärligt så vet jag inte. Och jag vet inte om jag har rätt att känna allt det som jag känner heller.

Det är för mycket just nu.
För många i min omgivning att oroa sig för, och för mycket som absolut inte är som det ska!
Det är för många som jag älskar och som alltid funnits där, som man nästan tagit för givet som inte mår bra, som inte alls mår bra.
Men idag fick jag reda på att den har krympt, den har krympt! Fan det går inte att beskriva lättnaden.
Men man vågar inte hoppas på för mycket.
Jag är som jag är, tar alltid ut det värsta i förskott men det kankse är bäst just nu.

Nu ska jag gå upp och rapportera, för nu är mitt skift slut, sweet.
Puss&Klämm